Tina den fina

Jaa, idag har det varit en nervös dag för oss alla i familjen. Jag jobbade till klockan tre och har tänkt hela arbetsdan på hur det skulle gå för Kjell. Det är ju inte mycket med gubben längre. När jag sen kom hem var jag så nervös så jag visste inte vart jag skulle ta vägen, hade dåliga aningar, kändes inte bra. Så jag åkte hem till mamma, orkade inte va själv kände jag. Där var Sofia och mormor också och när jag kom dit kändes det bättre. Man ska aldrig va själv om man är orolig, man bara stressar upp sig själv! Vi hörde inget under tiden jag var där och ju längre tiden gick desstom bättre kändes det. Dom hör ju inte av sig från sjukhuset om det inte har hänt någonting. Är allt som det ska får man själv ta reda på information. Mamma rinde mig för en stund sedan och då låg han på uppvaket, så opperationen var färdig. Men det var ju under uppvaket som det hemska hände senast när han fick hjärtstillestånd, så än vet vi ju inte riktigt hur stabilt det är. Hela benet är borta nu iallafall.. Var ju inte tanken från början, men infektionen var tydligen så pass spriden och det var så dålig cirkulation i benet så dom var tvungen att ta hela.. Stackarn. Han är nog inte ens medveten om att dom skulle ta hela benet, för idag var han knappt kontaktbar innan operation tydligen.
Man kan inte låta bli att fundera på vilket som hade vart bäst? Att få somna in nu, eller att leva vidare ett tag till med ett ben och knappt alls kunna klara sig själv. Livssituationen blir ju en helt annan med ett ben och det är lång väg med massa rehabilitering och sängliggande innan han kan leva ett någorlunda drägligt liv... Jaja, man ska väl inte fundera för mycket heller, hur det än blir så blir det nog bra i slutändan. Det brukar bli det.

Ska avsluta med lite muntrare saker, tänkte lägga in ett par bilder på Ebba som jag tog nyss, för oj vad busig hon är just nu! Jättekul! =)